För ett par år sen (måste varit runt 2001-2002 nån gång) så såg jag en dokumentär på TV om en fotograf. En krigsfotograf som dokumenterat mängder med olika konflikter världen över.
Jag blev väl just då lite smått inspirerad och hade säkert nån känsla av att det där skulle jag vilja göra nån gång. Nu blev det ju inte så, inte ens nästan. Nog för att Esther ser ut som kriget när man matat henne ibland och att jag fotar henne då. Men, jag vill nog inte kalla mig krigsfotograf ändå…
Nåväl, tillbaka till den andre fotografen.
Dokumentären jag såg heter “War Photographer” och handlar om fotografen James Nachtwey. Såhär i efterhand har jag insett att det egentligen inte var själva krigsfotograferandet som jag fastnade för utan det var nog fotografen själv, eller rättare sagt hans bilder. Men, inte bara hans bilder utan också hans sätt att skapa bilderna, hans medvetenhet, medmänsklighet och respekt för dom han avbildar.
I dokumentären får man följa Nachtwey så som han upplevde situationen – mycket av materialet är nämligen filmat med en kamera monterad på hans kamera. Man upplever alltså nästan det han upplevde, man ser det så som han såg det genom sin lins. Man får en grym “närhet” eller “närhetskänsla” till hans bilder.
Dokumentären “War Photographer” kom ut 2001 och år 2007 fick James Nachtwey TED’s pris “one whish to change the world“. Du kan läsa mer om TED Prize här.
Det James Nachtwey valde att göra med sin “one whish to change the world” kommer att presenteras den 3:e oktober – dvs på fredag. Såhär beskrivs projektet:
James Nachtwey is preparing to reveal his photographs, which highlight a shocking
and underreported global crisis. Over the past 18 months, the TED community
have been working with James to gain access to locations he wished to photograph,
and to prepare spectacular plans for unveiling these pictures.
Första filmen är alltså första gången...
{ 0 comments… add one now }